Tänkte berätta lite hur veckan som var. Det var en av de värsta veckorna i mitt liv då våran lilla bebis vart så sjuk att han behövde opereras.
Söndagen den 31Juli:
Arvid har kräkts från och till som småbebisar gör..men natten mot söndagen spyr han hela tiden. Varken han eller jag får någon sömn. På morgonen är han något bättre men forsätter att spy. Och när han spydde så spydde han inte lite grann utan hur mycket som helst. Ibland kunde han ligga och sova 1-2 timmar för att sedan vakna och spy hur mycket som helst. När han inte kissat på hela dagen och fortsatt spy så ringde vi sjukhusrådgivning som rekommenderade oss att åka in till akuten. Efter 5 timmar på akuten , två misslyckade provtagningar, tre omgångar nerspydda kläder för både mig och Arvid. Skickade de hem oss med att det troligtvis är magsjuka.
Måndagen 1 Augusti:
Då Arvid forstsatt spy och inte kissat något på snart 2 dagar ringer vi direkt till barnkliniken. De säger att vi ska komma in på en gång. På barnakuten gick det snabbt, kom en läkare på en gång och tittar till honom. Läkaren säger att vi ska prova ge han en teskeds vätska var 5 min i en timme för att se om han spyr upp det. Vi får vätskeersättning att ge honom under 1 timmes tid. Efter 40 min spyr han upp allt igen. Läkaren kommer in och säger att vi blir inlagd på barnavd. för fortsatta prover. På barnavd. säger de att de vill se då jag ammar. Ammar honom och precis då sköterskan är där spyr han massor. Oj..spyr han så där mkt säger hon. Ja det är ju det vi sagt tänkte jag. Då säger hon att vi provar igen att ge han små mängder under 1 timmes tid men istället för vätskeersättning vill vi ge han min mjölk. Så jag får pumpa ur och så kom de in och gav han 5ml var 5.e minut. Gick bra ett tag men innan timmen var slut hade han spytt upp alltihopa igen. Då började de ta en massa prover på han..det stackas både i tummar , tår och i hans häl. Han skrek men var rätt så slö så han somnade fast att de höll på med honom.
Till slut så kom en läkare och sa att vi måste ta honom till ett undersökningsrum/provtagningsrum. Hon tittade på honom ,kände och klämde. Och hon sa den här bebisen mår inte alls bra. När hon sa det orden fast att jag visste de så började jag gråta och kunde inte sluta. Sen sa dom att han måste få dropp och vi fick embla plåster så det inte skulle göra så ont när de satt nålen. Sköterskan sa att det tar ca 1-2 timmar innan vi kan sätta nålen efter de satt plåstret. När det gått 15 min. kom de och sa att de måste sätta nålen nu. Hans provvärden var dåliga. In i provtagningsrummet igen , fick lägga han på britsen. Vi fick(tror vi var 5 st) hålla fast en skrikande bebis , vilket var hemskt jag grät lika mkt som Arvid tror jag. Och så sprutade jag ngn sockerlösning i hans mun, det ska vara lite smärtstillande tydligen. När äntligen droppet var på plats kunde jag slappna av. Nu fick han iallafall näring! Nu var det fasta som gällde. Ingen mat tills de visste var det var han hade för fel. Kan säga att det var super jobbigt att inte ge han mat, när hans så gärna ville ha. Droppet mättade en del, men sugbehovet finns ju kvar. Tur att han hade nappen annars hade det varit omöjligt.
Tisdagen den 2 Augusti:
Kl 8 hade vi tid för ultraljud av hans mage. Vi la han i en barnvagn från avd. Och Ralph drog droppet efter vagnen. Kommer inte glömma blickarna vi fick av de som satt i väntrummet på röntgen. Blickarna sa: vad har NI gjort med bebisen?!
Ultraljudet visade precis som läkarna misstänkt att Arvid hade Pylorusstenos, det är en förträngning av nedre magmunnen så all mat han åt stannade kvar i magsäcken gick ej vidare till tarmarna. Fick tid för operation på onsdags morgonen kl 8. Han fick nu äta lite om han vart otröstlig. Och såklart när han vart sådär otröstlig så gav jag honom lite vilket jag ångrade sen då han började spy igen. Kirurgen och narkosläkaren kom och pratade med oss inför den kommande operationen. Vilket var skönt, då jag sedan jag fått besked om operation nästan hade en panikkänsla i kroppen.
Onsdagen den 3 Augusti:
Kl 8:20 var det dags..när sköterskan hämtade oss från avd. höll jag på att svimma..paniken kom krypande. Jag ville bara hem, ta med min lilla bebis och bara åka hem. Jag grät hela vägen till slussen för operationen. När jag skulle lägga ner honom i sängen vid slussen så kunde jag inte andas. Med tunga steg gick vi tillbaka till vårt rum. 4 timmar senare ringer de från uppvaket och säger att operationen gått bra och att han håller på att vakna till , så nu skulle vi äntligen få komma och hämta vårat lillhjärta. När vi kommer tilll uppvaket ligger vår lilla kille i sängen och sover tung...nappen i munnen rör sig hela tiden. Vi sitter där en timme innan han vaknar riktigt, jag tar upp honom och matar honom. Senare när vi är på vårat rum kommer kirurgen och pratar med oss..operationen hade gått jättebra, det var ingen tvekan att det var en pylorusstenos han hade. De hade även opererat ljumskbråcket han hade, vilket var skönt annars hade det blivit en till operation. Arvid helt slut sover hela dagen. Droppet tas bort..Och han får ligga med övervakning övernatten
Under kvällen börjar Arvid spy igen..
Torsdag 4 Augusti:
Då Arvid fortsatt att spy får vi inte komma hem denna dag. Dessutom har han gått ner mer i vikt. Och kissar dåligt. Vanligtvis slutar det spy helt vid en sån här operation, men inte Arvid. Kirurgen kom 3 gånger till oss denna dag för att titta till Arvid, han lät först oroad men vid andra besöket sa han att han varit in och läst att vissa barn fortsätter och spyr ett tag efter operation men det är mycket ovanligt. Arvid verkar oxå ha besvär med halsen efter att ha haft slangen där, låter hes och har ibland svårt att svälja. Kanske därför han fortsätter att spy?!
Fredagen 5 Augusti
Arvid spyr fortfarande inte lika ofta men lika mycket vid varje gång. Då han även denna dag gått ner mer i vikt så får vi inte åka hem denna dag heller.
Lördagen 6 Augusti
Inte spytt på hela natten , gått upp lite i vikt.. YES vi får åka hem!
Nu har vi varit hemma nårga dagar. Han har inte spytt..peppar peppar. Tror han har haft lite ont i operations såren , men inge annat. Han vill oxå gärna ligga i famnen mest hela tiden , då det säkert blev en vana från sjukhuset då man höll honom i famnen nästan hela tiden.
Anton storpojken!
Arvid glad!
Idag fyller våran älskade jänta 5 år! Tiden går alldeles för fort. Dagen har varit bra med paketöppning,tårtätning, badande och mycket lek och bus. Imorgon kommer all släkt och firar henne.
